Stjärnklara spaningar i ljusnande tider

Det börjar bli riktigt ljust på somrarna numera. Alla som gillar att, eller måste, gå upp i arla morgon vet hur mycket ljusare det har blivit sedan februari växlade om till mars. För att inte tala om när januari blev till februari.
Från att det var kolsvart på morgnarna så är det nu ljusblått uppe på himlen redan efter klockan fem.

Visst är det skönt att det blir ljusare. Speciellt om man arbetar efter ett klassiskt jobbschema och på vintern går till jobbet medan det fortfarande är mörkt och går hem när det återigen har blivit lika mörkt. Då kommer förstås den annalkande våren som en gudagåva med sitt ljuvliga ljus.
Men mörkret har också sin charm, även om det kan ta ett tag att lära sig att gilla det. För även om bristen av ljus är förknippad med en sorts mytologisk fara så erbjuder den också äventyr. 
Att gå omkring i skogen med en pannlampa i snöiga december är en otroligt spännande upplevelse. Speciellt som sagt om det faktiskt är snöigt. Då blir landskapet vidunderligt monokromt och erbjuder sin unika skönhet till den som vågar sig ut på upptäcksfärd.

För den som har ett teleskop från kikkertland.se så innebär faktiskt den annalkande våren en sorts sorg. För plötsligt får man hålla sig uppe längre, eller gå upp tidigare, för att kunna skåda upp mot himlen och se stjärnorna i all deras glas. 
För den som inte har provat på detta så kan man ju verkligen göra en dubbel: Ge sig ut i skogen mitt i natten, med pannlampa på huvudet och med stjärnkikaren på ryggen.
Det gäller förstås att man har en glänta där man kan slå sig ned på, för annars blir det svårt med sikten uppåt.

Sådana här upplevelser och äventyr fostrar en ödmjukhet inför den skönhet som vi lever mitt i.